Att tolka barnets bästa

Artikel 3 i barnkonventionen slår fast att vid alla åtgärder och beslut som rör barn ska vad som bedöms vara barnets bästa beaktas i första hand.

Eftersom det inte alltid går att ge ett enkelt och entydigt svar på vad som är barnets bästa behöver en åtgärd och dess konsekvenser för barnet undersöka och prövas. 

En rättighet i tre dimensioner

Barnets bästa har tre dimensioner: det är en rättighet, en princip och ett tillvägagångssätt.

Att det är en rättighet innebär att barn har rätt att få sitt bästa prövat i alla åtgärder som rör barn. Att det är en rättslig tolkningsprincip betyder att om det är möjligt att tolka en regel på olika sätt ska den tolkning som är till fördel för barnets bästa ha företräde. Barnets bästa som tillvägagångssätt innebär att åtgärder som påverkar barn ska föregås av en bedömning av vilka konsekvenser åtgärden kan få.  

Tolkning av artikel 3

FN:s barnrättskommitté ger genom de allmänna kommentarerna  vägledning i hur olika artiklar i barnkonventionen ska tolkas. I allmän kommentar nummer 14 analyseras artikel 3. Där ges stöd och information om hur skrivningarna om barnets bästa ska förstås och tolkas. 

Läs mer om FN:s barnrättskommitté

Allmän kommentar nummer 14

Barnkonventionen

Här går vi igenom de olika begreppen i artikel 3 och hur de tolkas i den allmänna kommentaren.

Barnets bästa

Barnets bästa ska användas som vägledning i alla frågor som rör barn och fokus ska ligga på att identifiera lösningar som ser till barnets bästa. Begreppet är flexibelt och anpassningsbart och dess innebörd avgörs från fall till fall. Barnets bästa ska tolkas tillsammans med barnkonventionens övriga artiklar. Beslutsfattaren ska ta hänsyn till barnets personliga förutsättningar och behov. Om beslutet rör barn som kollektiv måste bedömningen ha sin utgångspunkt i de omständigheter som råder för den grupp av barn det gäller och för barn i allmänhet.

Vid alla åtgärder som rör barn

Formuleringen ’’som rör barn’’ ska enligt FN:s barnrättskommitté förstås i vid bemärkelse. Skrivningen syftar på åtgärder och beslut som direkt eller indirekt rör ett barn, barn som grupp eller barn i allmänhet. Även om barn inte är det direkta föremålet för en åtgärd så ska konsekvenserna för barn vägas in i beslutet eller åtgärden. Med åtgärd avses förutom beslut också till exempel handlingar, uppföranden, förslag, tjänster och förfaranden. Overksamhet eller underlåtenhet att agera ska också förstås som en åtgärd. Ett exempel på det är när sociala myndigheter inte agerar i ett ärende. Då ska även detta ses som en åtgärd.

Offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner

Formuleringen syftar på alla institutioner vars uppdrag och verksamhet påverkar barn och förverkligandet av deras rättigheter. Här inkluderas institutioner inom omsorg, hälsa, miljö, utbildning, näringsliv, fritid och lek men också de vars verksamhet rör till exempel födelseregistrering eller skydd mot våld. Med privata sociala välfärdsinstitutioner avses vinstdrivande eller icke-vinstdrivande organisationer som tillhandahåller tjänster för barn och verkar å det offentligas vägnar eller som fungerar som ett alternativ till offentliga tjänster.

Domstolar

Med domstolar avses i sammanhanget alla typer av rättsprocesser, i alla instanser och alla förfaranden som rör barn. Det inkluderar även förliknings-, medlings- och skiljedomsprocesser. I brottmål gäller principen om barnets bästa oavsett om barnet är brottsoffer, vittne eller misstänkt för brott. Barnets bästa ska även beaktas i domstolsärenden där barn påverkas av vårdnadshavare som misstänks för brott. Domstolen ska kunna redogöra för hur den har tagit hänsyn till barnets bästa under både domstolsprocessen och i beslut.

Administrativa myndigheter

Med administrativa myndigheter avses bland andra de som ansvarar för utbildning, omsorg, hälsa, miljö, levnadsförhållanden, skydd, asyl, immigration och tillgång till medborgarskap. Enskilda beslut som fattas av administrativa myndigheter ska, precis som alla andra åtgärder, bedömas utifrån principen om barnets bästa och vägledas av den.

Lagstiftande organ

Barnets bästa ska bedömas och beaktas vid lagstiftning, policyutveckling och i politiska program på alla styrande nivåer. Det krävs en kontinuerlig process för att bedöma konsekvenserna för barn och för att förutse hur förslag till lagar, politiska program och budgetanslag kommer att påverka barn och deras rättigheter.

När en ny lag eller bestämmelse införs eller ett kollektivt avtal ingås bör beslutet styras av hänsyn till barnets bästa. Det gäller även vid bilaterala eller multilaterala handels- eller fredsavtal som påverkar barn. Barnets rätt att få sitt bästa bedömt och beaktat bör uttryckligen finnas med i relevant lagstiftning, och inte bara i lagar som specifikt rör barn. De faktiska effekterna bör också utvärderas genom en konsekvensutvärdering. För att en budget ska kunna sägas ta hänsyn till barns rättigheter måste den beredas och utarbetas ur ett perspektiv som tar hänsyn till barnets bästa.

Ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa

Formuleringen innebär att den som fattar beslut som rör barn har en rättslig skyldighet att i första hand beakta vad som bedöms vara barnets bästa. Den starka ställningen utgår ifrån barnets speciella situation: beroende, mognad, rättslig status och ofta avsaknad av en egen röst. Eftersom barn har sämre möjligheter än vuxna att hävda sina egna intressen, måste de som är involverade i beslut som påverkar barn vara medvetna om barnets intressen. Om konflikter mellan det bästa för ett enskilt barn och det bästa för en grupp barn eller barn i allmänhet uppstår måste de lösas från fall till fall. Det görs genom att alla parters intressen omsorgsfullt vägs mot varandra för att uppnå en lämplig kompromiss. Samma sak gäller om andras rättigheter står i konflikt med barnets bästa.